En julfrid som försvann men snabbt återfanns

Efter en lugn tågresa från Västergötland blev återkomsten till Stockholm som vanligt omtumlande. Först en 20 minuters kö för att köpa månadskort (varför lär jag mig aldrig att man inte ska göra det på centralen) och sen ner i tunnelbanan i högtrafik med full packning. Puh!

Men nu ett dygn senare har jag återfått balansen. Först åt jag och U åt en trevlig middag med vännerna D och J på en libanesisk restaurang på söder. Och sen sov vi ett halvt dygn. Och nu är det precis som på juldagen - jag går omkring och gäspar och lägger mig och slappar när läge ges. Så i morgon kommer jag att vara redo att möta det nya året!

Julfrid i Västergötland

Så har den tradtionella juldagsfriden infunnit sig. Den kännetecknas av att man konstant går omkring och gäspar och närhelst möjlighet finnes lägger man sig på en soffa och slumrar in.

Men lugnet är bedrägligt. Snart kommer de första och yngsta syskonbarnen och då kan man räkna med att tempot höjs betydligt. Längre fram kan vi ev räkna in en toppnotering där antalet övernattande kan bli 13. Men det är fortfarande oklart Tidigare har jag och föräldrarna varit ensamma på plats och tempot har varit lugnt.

Ett undantag har varit när vi nyttjat den oväntade julklapp föräldrarna fick av oss barn nämligen en Wii-konsol. Så nu har jag och mamma och pappa ägnat oss åt både bowling och golf inomhus.

Jag unnade mig en sovmorgon i morse också och struntade i julottan. Valde i stället att promenera upp till julbönen i S:t Olof igår kväll. Där var mycket folk och mycket stämningsfullt.

Jauchzet, frolocket - en körarbetares erfarenheter!

Under dagarna två har vi flera gånger i Bachs härliga inledningskör till juloratoriet sjungit om hur vi ska jubla och glädjas så här inför jul.

Men någon god julstämning har jag inte lyckats sprida till mina medkorister. I stället lockar julkonserthelgen många dåliga sidor hos mig vilket särskilt drabbar dem som vill öva extra för att de i) inte varit med dag 1, ii) inte varit på repet.

Hur kan denna dåliga stämning komma sig? Det finns minst tre orsaker:

1. Alldeles för trångt - 10 körer på plats framme i koret är för mycket. Kan ingen hitta på någon form av skiftgång?

2. För långa konserter. 3 konserter om vardera 1 h 45' är alldeles för mycket. Visst kommer folk (fast det var nog snarast runt 2000 snarare än kyrkoherdens pålysta 4500-5000) men jag är övertygad om att de varit gladare om konserten inte varit mer än en 1h - 1h15'. Varje år säger man att det ska bli kortare men inget händer.

3. Hunger. Dag 2 är värst eftersom ingen mat erbjudes före 1:a konserten och bara julgröt emellan. Usch!

Men slut på gnäll och i stället dags för lite analys av konserten.

För er som inte varit på en julkonsert i Sofia kyrka i Stockholm kan det vara värt att nämna något om konceptet. Ett tiotal körer får dels framföra varsitt eget stycke och sjunger sedan tillsammans i övriga stycken.

Jag tillhör den grupp korister som tycker det är skönt när det kommer nya stycken som gärna får vara helt okända (men kanske är jag i mindertal om den åsikten). Denna helg har det varit flera roliga nya bekantskaper bl a Noel nouvelet i ett arrangemang av John Rutter (hittar jag inte på youtube) och A babe is born av William Mathias (den hittar man på youtube men i så tama versioner att de inte platsar här). Sen är ju även Bachs Jauchzet kul att sjunga. Däremot är avskrikningen av O helga natt och Händels Halleluja inte är särskilt upplyftande. Förutom att alla sjunger forte hela tiden och man därför knappt hör sig själv sliter det dessutom mycket i Hallelujah eftersom det är så trångt att man inte kan se dirigenten.

Njutbara delar som jag inte sjöng i på konserten var bl a Ave Maria av Bruckner (se klipp nedan). Och så de tre ryska diakonerna som faktiskt varierade sin programpunkt för varje konsert vilket var bra för oss även om publiken naturligtvis inte märkte något. Och naturligtvis Jubilate och Cantores som med sina klara sopran- och altröster och sångval alltid är bra.



Gemensamma stycken som gott kunde ha struktits är epilogen av Lars-Erik Larsson som mest har funktionen av förflytningsmusik något som lätt kunde klarats under en församlingssång. Och Hugo Alvéns Julsång är visserligen rätt vacker men alldeles för lång och seg.

En besvikelse var att vokalensemblen slösade bort sin talang på ett intesägande arr över Jingle Bells. Nu är jag en person som inte gillar sång av typen real group med mycket yta och inget djup så ni får väl läsa kritiken med det i bakhuvudet. Hoppas de får göra lite "riktig musik" nästa år igen.

Vår eget spanska stycke som jag nämnde i föregående blogginlägg passade nog vår kör som hand i handsken. Det behöver ingen stor volym och klang (vilket saknas i den lilla sättning som dyker upp på julkonserten)men en del timing vilket vi faktiskt lyckas få fram och som kanske gynnas av den lilla sättningen.

Nu är det skönt att det är ett helt år till nästa julkonsert!

Julkonserter

Så var det dags för julkonsertshelg. Tre konserter på tre dagar och ett tre timmars genrep innan dess innebär lätt en överdos musik.

Konserterna är fullmatade eftersom alla kyrkans körer ska bidra med egna framträdanden samtidigt som flera gemensamma stycken ska framföras - inte minst Bachs Jauchzet frohlocket från juloratoriet, O helga natt och Hallelujakören från Messias. Men trots att konserterna tar 1h 45 min lyckas konserterna bli slutsålda. Människors behov av julstämning verkar obegränsad.

Vår körs bidrag var en gammal spansk julsång som jag aldrig hört förut men som passade vår kör ganska bra. Manfallet var ganska stort och fick klara oss med enbart tre sopraner. Vi var inte mer än tre tenorer och tre basar heller men det tillhör mer vanligheterna.

Svenska mikrobryggerier

Ett postivit inslag i dagens ölkultur är de svenska mikrobryggerierna. Oftast varierade smakrika drycker som lätt slår ut både Tuborg och Pripps.

Kvällens utgång med jobbet kröntes av två lokala varianter, först Indianvikens Pale Ale och sedan Bedarö Bitter. Både härrörande från Nynäshamn men med tydlig brittisk touch. Och att det sen var trevligt sällskap var ingen nackdel.

En kulturdag i Stockholm

En lördag full av aktiviteter blev det igår.

Först ett besök på Moderna museet och Max Ernstutställningen (fast egentligen var vi lika mycket där för att gå i museibutiken). Max Ernst verkar ha varit en minst sagt pretentiös konstnär. Titlarna på särskilt de tidiga verken var flera rader långa och i bland hade de dubbla titlar. Man kan undra varför! Var konstnären så osäker på att kunna uttrycka det han ville till åskådaren? Eller fick han ständigt frågan vad tavlan föreställer? Oavsett vilket tycker jag det ledde till ett problem. För mig är det inte så viktigt att en tavla föreställer något särskilt men genom förklaringarna kom tavlorna varken att tala till mig direkt eller lyckades jag förstå vad konstnären i teorin ville beskriva.

Nej Max Ernst var inte en konstnär som gav mig särskilt mycket. Med undantag av några tavlor från mitten av hans karriär och en del skulpturer var det en klar besvikelse. Men besöket i museibutiken var givande och kaffet och mackan gott.

Därefter en promenad genom ett jullikt om än snöfritt Stockholm. Några timmar hemmma med god mat och lite lindy hop träning (usch vad man glömmer fort)blev det innan vi gav oss iväg på bio.



Woody Allens Vicky, Cristina, Barcelona har ju fått bra kritik och visst var den ganska underhållande. Den hade en rätt fiffig intrig och bra dialog men så här efteråt känns det lite: Jaha,var det inte mer. Om ni ska se någon av Allens europeiska filmer skulle jag hellre rekommendera Match Point.

Jul i folkton

Förra året skulle jag och U gå på julkonsert med folkmusikinriktning men låg i stället helt utslagna av en riktig vinterförkylning/influensa. Idag gick det bättre för mig och C som trots diverse tekniska problem lyckades sammanstråla för konsert på Stallet med gruppen Ranarim.

Stallet är, för er som inte vet, platsen för diverse folkmusikkonserter med både svensk och utländsk folkmusik. Den ligger på Blasieholmen alldeles bakom Nybrokajen.

Konserten, som spelades in för radiosändning den 25/12, var välgörande opretentiös och välljudande (med undantag för en låt med två cittror före paus där stämningen inte var på topp, den spelades en gång till för radion efter paus då blev det mycket bättre). En iakttagelse är att mellansnacket ofta blir ganska bra på folkmusikkonserter eftersom musikerna ofta har samlat på sig en bra samling roliga historier och berättelser.

Rusning till biografen

Under hösten har jag gått på bio tre gånger. Jag och U har inte lyckats hitta någon gång att komma iväg så jag har slunkit iväg på egen hand vilket också kan vara mysigt.

Senaste tillfället var i går kväll i Sickla. Och det blev publikrekord bland dessa tre gånger - tre personer!

Sammanlagt har det under de tre föreställningarna varit totalt 5 personer inklusive mig. Statistiken är som följer

Batman 1 åskadare (= jag)

The Visitor 1 åskådare (=jag)

Gårdagens film 3 (jag + två ytterligare). Vad var det jag såg som drog sådan jättepublik då?

Jo det var Burn after reading - en film av bröderna Coen med bla George Clooney, John Malkovich och Bradd Pitt. En mycket oförarglig men underhållande film utan en tråkig sekund. Och man har sällan sett Brad Pitt i en sån medvetet fånig roll vilket ni kan ana i klippet. George Clooney spelade som oftast en charmör och John Malkovich en man på gränsen till nervsammanbrott.



Filmen rör sig kring CIA, i gymanläggningar och i finare områden i Washington. Väl värd och se även om det nog snart måste ske på dvd - det känns som om filmen snart slutar gå.

Och ska man gå på en biograf där film på bio verkligen innebär något särskilt då är bion i Sickla outstanding. Perfekt ljud och bild, fantastiskt sköna stolar och gott om plats för benen.

Irritation på blå linjen

Det finns många bra saker med Stockholm. Att pendla till jobbet med tunnelbanan hör inte till dem. Eller snarare-det är att pendla från jobbet som är problemet. På väg till jobbet sitter de flesta nedsjunkna med sin tidning eller är trötta och slumrar rofyllt.

Men på vägen hem är det ett evigt tjatter i mobiltelefonerna. Ja, jag vet, jag kanske är lite väl känslig. Ja jag är en sån som bokar tyst avdelning på X2000 men ändå! Några exempel:

1. En tjej i tjugosjuårsåldern, som utan tvekan är en person i karriären, diskuterar helt öppet vilken strategi man ska ha för prissättningen på nästa offert. Tur för henne att jag inte visste vilket företag hon jobbade i eller vem hennes kund var!

2. En man i fyrtioårsåldern diskuterade ett uppenbart känsligt uppsägningsärende med hög röst - förhoppningsvis var inga andra berörda i närheten.

3. Det tredje fallet kanske inte så känsligt men irriterande. En tjej i trettioårsåldern försökte hela vägen från Kista till Fridhemsplan förklara för en kompis (person A) varför hon inte hade berättat än att hon var gravid men däremot för person B. Under resans gång hördes "men du måste försöka se det från mitt perspektiv" minst 20 gånger.

Hur ska man under sådana premisser med behållning kunna läsa svenskans kulturdel :)

Årets första bandy

Beskådade 15 minuter division 1 bandy på Ekvallen- ingen större underhållning! Mycket tjongande var det och hemmalaget där spelarna såg ut att vara hälften så stora som bortalaget åkte på rejält med stryk. Men ändå lite vinterkänsla i höstmörket.

Därefter var det mysigare att lösa DN-krysset tillsammans med U och en capuccino.

Tjuvstart på julen

Årets första grönkålssallad är nu ihoprörd. En liten tjuvstart på julen kan nog vara rimlig så här andra advent även om jag är lite av julpuritan.

Grönkålen är väl egentligen en halländsk specialitet men har nu förflyttat sig via julbord i Västergötland och Småland ända till Gustavsberg.

Hur ska man karaktärisera smaken. Mildare än annan kålsallad, men syrligare (tack var äpplena tror jag) än vanliga sallad.

Resten av måltiden (kravmärkt torsk) är väl inte lika jullik men förhoppningsvis kommer det att passa ihop ändå.

Nu kan alla kommentera lättare

Nu har jag efter hjälp av indexoh lyckats ändra mina inställningar så att det nu är möjligt att kommentera utan att ha bloggkonto eller annan idenititet.

-Klicka på kommenterar
-Skriv vad du vill säga
-Markera anonym
-Tryck på publicera kommentar

Jag ser fram emot era synpunkter och kommentarer!

Inte riktigt upprepning

Starten på kvällen i Helsingborg höll på att bli ett riktigt antiklimax. Hundra uppklädda Helsingborgare utanför restaurang Papadam. Vad skulle vi ta oss till om de verkligen var på väg in? Som tur var verkade det vara ett skämt av den egna gruppens Reiseleiter och de drog vidare i natten - förmodligen till ett förbokat julbord.

Så vi fick äta vår indiska mat i lung och ro. Jag åt biff jalfrezy (bloggen är ju en möjlighet att minnas så man inte väljer samma rätt nästa gång). Och vi funderade som vanligt på varför indiska tjejer i Bollywoodmusiken envisas med att sjunga i så högt läge.

L visade som uppladdning för promenaden till Telegrafen upp bilder från två tidigare utgångar. De var i stort sett kopior. Så nu var ambitionen att upprepa detta moment också.

Döm om vår besvikelse när det var näst intill fullt på puben och "vårt" bord för fotografering var upptaget. Det var säkert Rögles fel. Och så vann de ändå inte.

Så vi fick dra vidare till annat ställe som, som kompensation, i alla fall hade bättre öl!

Indiskt i Helsingborg

Sitter och jobbar på kontoret med en doktorandsrapport men ser nu fram emot indisk mat i Helsingborg. En relativt nystartad tradition där jag och L sammanstrålar på knutpunkten, tar en femminuters promenad till den indiska restaurangen och sen kanske en eller två öl någon annan stans i Sundets pärla,

Vi dessa möten produceras inga youtube-inslag, så alla spända tittare får vänta till våren på något sådant.

Två magnecyl och Otto Olsson

Idag gick den tradtionella årliga Otto Olsson konserten av stapeln i Sofia kyrka. Den består alltid av Te Deum och några andra stycken av OO (Detta år bla Jesus Dulcis Memoria, se youtubeklipp nedan). Förutom att Otto Olssons Advent kanske är kompositörens mest kända (men absolut inte bästa) stycke vet jag inte riktigt varför vi alltid ska sjunga detta progam varje 1:a advent. Det kunde vara kul med lite omväxling.



Min vana trogen hade jag dragit på mig en infektion 1:a advent och låg helt utslagen på lördagen. Hade till och med förvarnat vår körledare att jag nog inte skulle komma. Fortfarande liggande i sängen söndag fm tyckte jag mig iform och meddelade "Jag kommer!".

När jag sen gick upp ångrade jag mig gruvligen. Var helt slut redan efter en halvtimme uppe! Men med ett par magnecyl och lite fuskande under repet (jag satt och lyssnade under halva repetitionen) lyckades jag ta mig igenom utan att falla ihop.

På turné runt Sverige

Nu är jag på rundtur i södra Sverige. Började tillsammans med U i Götet över helgen. Vi åkte dit utan andra målsättningar än att slappna av (i och för sig ovanligt bra målsättningar). Skönt att bara kommma hemifrån utan några åtaganden!

Galleribesök, långpromenader och sist men inte minst lindy hop dans till svängigt storband var något av det vi ägnade oss åt. Och vi avslutade, efter rekommendation av K, med lyxig räkmacka på Hotell Eggers. Fantastistikt god, mysig miljö och proffsig personal - kan vidarerekommenderas.

Sen en kort vända till Falköping för att hälsa på föräldrarna.

På måndagen var det slut på rast och vila och jag kastade mig tidigt på morgonen iväg till Lund för en föreläsning redan vid 10-snåret. Som vanligt med SJ blev det sen ankomst och taxi i ilfart för att sedan störta in på föreläsningen. Jag tror jag måste lägga på en extra timme varje gång jag utnyttjar SJ:s X2000. Föreläsnigen gick trots den dåliga starten bra - i dag blir det ungefär samma föreläsning igen fast på annan kurs.

Gårdagskvällen avslutades i Dalby hos goda vänner. 1,5 år sedan vi sågs -det är alldeles för länge men kul att det till slut blev av.

Och nu sitter jag och jobbar med mitt paper i lugn och ro - det tillhör inte vanligheterna.

Att lyssna på musik

Jag har under en längre period hävdat att jag slutat att lyssna på musik hemma. Oftast har jag velat ha det tyst. Möjligen har jag kunnat ha på lite musik när jag lagar mat. Och så lite klassisk musik i bakgrunden till helgfrukosten förstås.

Men efter att förra veckan verkligen ha lyckats investera i ett par nya högtalare till min stereo (kan tacka bloggen för det eftersom jag utlovat inköp)har jag faktiskt suttit och lyssnat med koncentration för första gången på riktigt länge.

Med ny klar diskant har jag lyckats höra alla finesser oavsett om det rört sig om Cesare Evoria (till och med skrapet vid bandbytena på gitarren hördes), Elvis Presley (med fantastiska körinsatser och koklockor som jag inte noterat tidigare) eller Timbuktus nya. Det är faktiskt en härlig upplevelse och förhoppningsvis innebär det en välmotiverad revival för min skivsamling.

Allhelgonamusik

Mozarts requiem är ju ett av standardverken som spelas på Alla helgons dag. Bara i Nacka på inte mindre än tre ställen på en och samma kväll (Det andra standardverket är Brahms Ein deutsches requiem som också spelades på ett otal ställen under kvällen). Vi valde att promenera i det vackra höstvädret till Nacka kyrka. Med ett lagom svårt SvD kryss satte vi oss i kyrkbänken och inväntade konserten med rätt höga förväntningar.

Det blev också en fin musikupplevelse. Akustiken var knastertorr vilket gjorde att alla detaljer kom fram med en extraordinär tydlighet. Eftersom vi var där tidigt satt vi nära till vilket gav en närkontakt med solisterna som det var länge sedan jag stött på. Kören gjorde en gedigen och säker insats och solisterna var mycket bra. Inte minst gällde det basen Jesper Taube men även tenoren och alten hade mycket fina stämmor. Och sopranen var alls inte dålig.

Sen var det jättekallt att komma ut från kyrkan - så det fick bli buss hem och en värmande soppa med jordärtskocka och rödvin för att återuppliva livsandarna.

Högtalarjakt

Jag har under minst ett halvår pratat om att köpa nya högtalare eftersom de gamla, gissningsvis från 1984 faktiskt är sönder. Det går att till nöds lyssna på brötig musik men några finstämda klassiska stycken funkar inte.

Nu är jag ingen vän av shopping men eftersom min arbetsgivare hade godheten att ge mig en dag ledigt för att ladda inför den stundande helgen kom jag faktiskt iväg till Hifiklubben för att lyssna lite. Och även om jag inte köpte något direkt är jag tillräckligt säker för att utlova inköp under kommande vecka.

Digitalisering

Har påbörjat ett miniprojekt att digitalisera en del gamla kassettinspelningar. Alltifrån "hemmakväll" 1972 till en av mig producerad sportintervju med ett par klasskompisar i tioårsåldern.

Och inte minst min syster som läser in min bok "Bedford stridsflygaren", en bok som var misstänkt inspirerad av Biggles. Vi var några som skrev böcker i skolan och därefter rekryterade de bästa i teckning för att illustrera dem. Att sen få boken inläst hemma gjorde att arbetsdelningen var fullständigt genomförd. Även om konceptet ljudbok knappast fanns på 70-talet.

Nu saknar jag bara min och min systers ljudinspelning av en berättelse från Fablernas värld men den dyker nog upp när jag letar vidare.

Mozartkonserten gick bra!

En utvärdering av gårdagens konsert:

- Vi gjorde den nödvändiga uppryckningen och lyckades få till ett mycket musikaliskt framförande.

- Våra röster räcker ändå inte till för att få det att bli riktigt hundraprocentigt

- Vår dirigent Å har lyckats få igenom sina intentioner på ett bra sätt och repetitionerna har varit ett under av effektivitet. Av detta lär man sig att koncentration ger framgång.

- Sofias egna solister gjorde mycket bra ifrån sig. Den vitryske basen var mycket bra medan alten enligt min åsikt hade en ganska ful och metallisk röst. Det gjorde inte så mycket i Mozartstycket men däremot i hennes försök att sjunga Händel. Det passade inte alls.

Klezmerkonsert

Som vanligt när jag har besök av min syster med familj begav vi oss till folkmusikstället Stallet för att dansa till klezmermusik. Efter vissa svårigheter att hitta in till Galleriangaraget nådde vi fram.

Konserten vi besökte var en del av årets Klezmerfestival. Konserten bestod av två delar. Först en del som egentligen inte var klezmer utan jiddischsång (och lite israelisk) av Karsten Troyke. Mycket stämningsfull konsert med bra respons från publiken där åtminstone några stycken var jiddischtalande.



Sen dök den tysk/rysk/moldaviska ensemblen Kedem upp och höjde tempot betydligt. Det var en klezmer som var mycket virtuos och en spelstil som kändes riktigt östeuropeisk i klangen. Särskilt gällde det den klang som fiolspelaren skapade. Här blev det också dans med mycket proffsig utlärning men jag höll igen - inget återfall i hosta önskades inför morgondagens konsert - visst var det seriöst.

Konsert i Sofia

Nu är det dags för konsert med kören igen. En liten Mozartmässa som säkert knappt någon hört talas om och än mindre hört. Lyckades efter mycket möda genom tips få tag på en länk till en inspelning av en amatörkör i Tyskland så att man kunde lyssna igenom verket i förväg.

Jag kan förstå att stycket inte är så känt. Helt oförargligt och utan något som direkt sätter sig. Samtidigt typiskt Mozart och säkert behagligt att lyssna på.

Hur kommer det att gå då. Jodå det kommer nog att bli acceptabelt och med marginal passera "inte alltför plågsamt" kriteriet. Två vitryska solister kommer att kompletteras med två Sofiamänniskor. Måste säga att jag varit lite orolig för de senares del innan gårdagens repetition men då visade de att de verkar kunna göra en tillräckligt bra insats. Men lite otacksamt måste det vara för dem att stå bredvid de vitryska sångarna som förutom minst dubbel matchvikt också har betydligt större volym i rösten.

Kören kommer säkert att på ett stabilt sätt ta sig igenom, inte sällan med en del musikalitet. Men bitvis låter rösterna lite väl klent jämfört med orkestern och klangfärgen har väl också en del att önska.

Förhoppningsvis kommer vi att lyfta oss ytterligare ett par snäpp till i övermorgon så det kan bli en fin musikupplevelse. Förhoppningsvis blir det också hyfsat med publik.

Slut på höstförkylningen?

Idag gjorde jag ett första test och gick till gymmet och tränade mitt standarpass. Det har ju gått närmare två veckor med förkylning och hosta och utifrån det kändes det rätt hyggligt. Förra veckans lopp fick jag ju ställa in vilket var synd eftersom vädret var bra för löpning: sol och 12-13 grader.

Nu är frågan vad målet ska vara för att hålla motivationen uppe under vintern.

Eric Ericson 90 år -hurra!

Idag har det varit en högtidsstund för en körälskare. Som firande av Eric Ericsons 90år framfördes Bachs h-moll mässa i konserthuset. Eric leddes in på scenen och dirigerade de första satserna för att sen ersättas av Gustaf Sjöqvist.

De 90 åren var tydliga rent fysiskt men framförandet var fenomenalt. För min del var det särskilt tur att EE dirigerade min verkliga favoritsats nämligen den första fugan Kyrie eleison. GS fortsatte i Erics anda vilket inte är så konstigt eftersom han under musikhögskoletiden hade Eric Ericson som lärare (enligt info av min körledare som också var på plats och som varit kursare med Gustaf).

Jag tror inte någon svensk klassisk musiker har betytt mer för svenskt musikliv än Eric Ericson. På något sätt är det han som direkt och indirekt präglat körlivet och svensk körklang under sextio år. Redan 1945 grundade han sin kammarkör.

Efter konserten kunde ovationerna inte ta slut. När jag och S smög ut efter ett antal minuter pågick de fortfarande. Verkligen ett känslosamt farväl för den store maestron.

Lindy hop

Riktigt så här långt har jag och U inte nått än i lindy hopen. Vi har nu passerat lektion åtta och har lärt oss en del steg och figurer. Många påminner om traditionella buggfigurer men med lite mer "svängiga" steg. Och framför allt är ju musiken så mycket bättre.

Att sen lokalen för kursen är alldeles för trång, luften dålig och förmågan att hålla tiden inget vidare är sånt man får ta!

Resa till Skåne

Återigen fick man andas den skånska luften! På körresa till Österlen fick stockholmarna verkligen känna av vad en äkta skånsk höst har att erbjuda- regn och blåst.

Innan resan hade många de allra värsta föraningar vad gäller konserterna. Förhoppningarna hade sjunkit så lågt att man var nöjd så länge konserten inte blev "alltför plågsam". För just plågsamt var det på repetitionen innan avfärd. Och spänningen och irritationen låg och pyrde under ytan hos flera av körsångarna.

Nu lyckades vi dock , för vilken gång i ordningen vet jag inte, i sista stund ta oss i kragen och rädda oss från katastrofen. Konserten i Nikolai kyrka i Simrishamn gick åtminstone bitvis riktigt bra, och under gudstjänsten i S Mellby på söndagen lyckades vi även få Purcells "Thou knowest..." att konkurrera med The Johansson Four's kanske mer kända version, se nedan.



Och för oss som gärna kopplar ihop det stycket med doften av oljeblandad bensin, DKW och veterantraktorer bjöd Simrishamn på en lämplig miljö under helgen eftersom bygdens ungdomar i hamnen konkurrerade med vad de hade att erbjuda i form av både traktorer och EPA traktorer.

Foto: U Andersson

Åter i löpträning

Äntligen tillbaks på banan efter ett par veckors infektion i kroppen. Hässelbyloppet närmar sig med raska steg (endast två och en halv vecka kvar) och ska jag klara min måltid 50 minuter krävs att jag håller uppe formen. Håller jag mig frisk bör det gå vägen.

Idag blev det drygt 25 minuters löpning i medelhastighet ut på Järvafältet. Statliga tjänsters motion på arbetstid är inte helt fel. Höstvädret var strålande även om en del tunga moln hängde över fältet.

Passerade bl a vad jag tror är den icke öppnade stationen mellan Hallonbergen och Kista som var tänkt att fungera som nav för en utlokaliserad statsförvaltning. Mer om detta i kommande blogg.

Planerna för träning ser ut som följer. Styrketräning fredag och sen förhoppningsvis ett lite längre löppass på lördag för att se att jag har milen i benen.

Bloggstart

Vilket dilemma. Nu när jag äntligen kommit igång med bloggen kan jag inte komma på vad jag ska skriva om.

Kanske en recension av Charlie Wilson´s war som jag såg igår på video. Ganska underhållande men ganska tunn soppa innehållsmässigt.

Eller av Maja Lundgrens skandalomsusade roman om Myggor och Tigrar som jag ligger på soffan och läser? Men det får nog anstå tills om några dagar när jag är klar. Så långt kan jag väl gå redan idag att jag tycker diskussionerna kring den i alltför stor grad handlade om att vissa personer blev utpekade och i alltför liten grad att det var en ganska intressant och underhållande bok. Sen är det ju lite extra kul att nyss ha varit i trakterna av Neapel där det mesta utspelar sig.

Nej det får nog vara. Jag återkommer när jag har något nytt att meddela omvärlden.