Frankrike del III

Bara för att göra resebeskrivningen komplett kommer här några ord och bilder från dagarna i Vence.

Vence är egentligen känt för två saker. En fin medeltida stadskärna och ett kapell som Matisse utsmyckat. De två hela dagarna vi var där ägnade vi dock åt två dagsvandringar.


Den ena gick till S:t Paul de Vence som är en medeltida stad som lockat många konstnärer bl a Chagall. Staden var när vi besökte den dock alldeles översållad av turister vilket gjorde det svårt att njuta. På vägen mellan Vence och S:t Paul besökte vi konstmuseumet Fondation Maeght vilket blev dagens behållning.

Den andra vandringen som vi företog oss var till Tourettes sur loup som framför allt var känt för sina violodlingar men också hade en fin medeltida stadskärna (verkar vara mer regel än undantag i Provence. Violerna användes framför allt inom parfymindustrin men vi åt violglass med kanderad viol på toppen!



Sammanfattningsvis var Vence en mycket bra ort att ha som bas för utflykter i Provence. Det var lätt att ta sig dit och från med direktbussar till bl a Nice.

Frankrike - del II

Till slut har jag fått ro att beskriva den andra delen av semestern i Frankrike, nämligen vandringen i områdena strax norr om Nice. Hemma hade jag sett ut några alternativ i området Var mellan Nice och Toulon men väl på plats ändrade vi de planera eftersom vi varken kunde få tag på guideböcker eller lämpliga kartböcker på plats, något som jag kanske lite naivt hade tagit för givet skulle vara ganska enkelt.

I stället införskaffade vi mycket bra kartor i skala 1:25 000 där vandringslederna var tydligt utmärkta och började vår vandring rakt norrut från Nice längs GR 5 med första målpunkt Asperemont en dryg mil bort. Det kan tyckas som en mil är rätt kort som dagsetapp men både temperatur och terräng gjorde att sträckan kändes ganska lagom som start (dessutom hade jag dragit på mig en förkylning som gjorde att jag inte var i toppform).

Starten i Nice innebar i princip en konstant uppförsbacke upp till en höjd runt 700 m. Där försvann trädväxtligheten och i stället tog ginsten över. Under större delen av dagsetappen kunde man, om man vände sig om se ut över Medelhavet. Till vänster skulle floden Var ha flutit fram om man inte med enorm effektivitet hade avlett vattnet till vattenkraftverk som låg med jämna mellanrum. Alldeles intill flodbädden hade man skapat ett enormt industriområde som sträckte sig flera kilometer. Så det var i detta läge bäst att rikta blicken rakt fram.

Framåt kl 14 nådde vi byn Asperemont som bestod av en kompakt medeltida stadsdel utan någon form av service och ett område alldeles nedanför med ett café, ett par restauranger och ett hotell. Hotellet var stängt när vi kom men efter en cola under ett träd dök värden upp och vi kunde få ett riktigt fint rum till ett facilt pris. För egen del slutade dagen dåligt eftersom infektionen jagade ikapp mig.


Morgononen därpå kände jag mig fortfarande lite seg. Men vi bestämde oss för att testa en bit vandring ändå och efter en god frukost och lite proviantering i den lokala affären gav vi oss i väg på GR 51 med dagens slutmål St Jeanet. På ungefär en och en halv timme lyckades vi förlora den mesta av höjden som vi hade vunnit dagen innan. Den uttorkade floden korsades och sen satte vi av uppåt igen. Under de närmaste två timmarna skulle vi klara en ny stigning på ca 600 m. Även om det var varmt gnetade vi på ganska bra. Vi tog en välbehövlig lunchpaus på ungefär 450 m höjd och gjorde sen ett snabbt ryck upp mot toppen.


Väl uppe kunde vi beundra utsikten ut mot Nice och Medelhavet - men det bar strax av nedåt igen. Detta kom att bli det svåraste partiet eftersom stigen gick mycket brant nedåt och till stor del hade spolats bort av regn. Risken för fall var överhängande och åtminstone en gång var jag mycket nära att stuka foten. Som tur var klarade vi oss ner helskinnade ner varefter följde en lätt vandring till S:t Jeannet.
Här var det tänkt att vi skulle övernatta. Vi hittade ett hotell som verkade väldigt mysigt och ett som såg väldligt sunkigt ut. Ingen var dock på plats på det mysiga hotellet men efter någon timme och ett antal telefonsamtal fick vi till slut tag på värdarna. Oturligt för oss hade dock sista rummet försvunnit några timmar innan och vi stod nu inför valet att antingen pröva det sunkiga hotellet eller fly fältet med en buss.

Vi bestämde oss för det senare alternativet och tog bussen längs krokiga vägar till Vence där vi beslutade oss för att stanna några dagar och göra dagsvandringar i stället. Redan tidigare hade vi börjat tvivla på morgondagens planerade rutt S:t Jeannet - Vence eftersom vi märkt att hastigheten vi vandrade i, när terrängen var så backig som här, var mycket lägre än planerat. Och det faktum att jag började få ordentligt ont i en fotknöl talade också för att ytterligare långvandring i kängorna skulle vara svårgenomförbar.

I Vence tog vi in på hotellet Hotel Le Provence som verkade drivas eller ha drivits av en svenska från Skellefteå. Själva hotellet såg inte så jättefräscht ut från gatan men trädgården var fantastisk. För säkerhets skull bokade vi till en början endast två nätter men eftersom allt utföll till vår belåtenhet förlängde vi till tre nätter.

Det innebar två dagar för dagsvandringar som jag, om jag orkar, återkommer till senare.

Frankrike - del I

Det har tagit onödigt lång tid innan jag kommit så långt som till att börja sammanfatta sommarens första semester. Det har nu gått en och en halv vecka sedan den slutade och jag kan försöka argumentera att jag behövde smälta alla intryck eller nåt. Men det är inte sant, bloggandet har bara inte blivit av.

I alla fall så for jag och U den 28:e till Nice med avsikten att kombinera urbant liv i medelhavsstaden med några dagars vandring i bergen. Hotell var bokat både i början och slutet av vistelsen med avsikt att kunna lämna lite bagage under vandringsperioden. För själva vandringen hade jag kollat runt lite innan avfärd med avsikt att göra slutplaneringen i Nice där jag utgick ifrån att det skulle finnas hur mycket material som helst som stöd för planeringen. Tyvärr blev det inte alls så. Ungefär en gång om dagen fick planerna ändras när gårdagens plan för den kommande vandringen visade sig vara orealistisk men mer om det i ett kommande inlägg.



De totalt 5 dagarna i Nice tillbringade vi på Hotel Ambassador som låg väldigt strategiskt bara några hundra meter från såväl stranden som från Place Massena där Nices shoppingstråk startade. Gamla stan låg alldeles intill.



Varje morgon började vi på det lokala boulangeriet med en komplett frukost med cafe au lait. Bröd och marmelad serverades i en för ändamålet väl anpassad korg. Beroende på tidpunkt och veckodag varierade vår utsikt från frukostbordet mellan strosande turister (sen frukost), morgonfixande restaurangpersonal och ungdomar som stressade till skolan.



I matväg åt vi mycket goda fiskrätter men även lite italienskt. Det italienska köket anses i Nice vara lokalt vilket egentligen inte är så konstigt om man betänker att Nice blev franskt först under andra halvan av 1800-talet och att det endast är några mil till den italienska gränsen. Till lunch åt vi naturligtvis goda omelleter, croque monsieur mm. Till två restauranger dubblerade vi besöken. Dels La Goelette i Nice gamla hamn där vi första kvällen åt en, enligt mitt förmenande, fantastisk Marmite (men U som annars alltid saltar mer än jag tyckte den var för salt) och den andra gången goda musslor. Båda gångerna underhölls vi av Gipsy kingsinspirerade musiker. Normalt sett ogillar jag musiker som stryker runt restaurangerna men dessa, som på något sett hörde till restaurangen, var inte påträngande och spelade dessutom en musikstil som jag gillar bra. Den andra restautrangen vi besökte dubbelt hette Ville de Siena och serverade italiensk mat till mycket bra priser.

I kulturell väg hann vi besöka både Chagallmuséet och Matissemuséet. Av dessa var det första klart mer intressant. Det andra besökte vi framför allt för att busvädret nådde Nice den sista dagen!



Sen kunde jag naturligtvis inte lägga mitt jobb helt åt sidan utan kunde i stället iaktta den trafikomvandling som skett i staden sen mitt förra besök. En helt ny spårvagnslinje hade byggts genom centrala Nice samtidigt som trafiken lyfts bort från huvudgatan. Det var ungefär som om bilarna skulle ha tagits bort från Hamngatan i Stockholm. Vilket lyft för miljön. Och de som nödvändigtvis skulle ta med sig bil in till stan kunde komma nära genom att trafiken korsade huvudvägen på ett flertal ställen.



Ett annat intressant upplägg var den tidtabellagda vandrande skolbussen. Konceptet finns ju i Sverige också men jag har inte sett det på detta sätt förut.



Appropå bilar gjorde vi en utflykt till Monaco där Grand Prix tävlingen gått av stapeln dagen innan. Där pågick ett frenetiskt arbete med att riva ner depåer och läktare mm. Och där gjorde vi också resans kändisspaning genom Pernilla Wiberg som var ute och shoppade kläder.



Men huvudmålet med resan till Frankrike var att vandra. Mer om det senare....

Askmoln

Det är lätt att bli besatt av askmolnet när man snart är på väg på semester och ska flyga till resmålet. I de svenska kvällstidningarna väljer man katastrofperspektivet och låter därför mest en seismolog uttala sig om kommande flygstörningar trots att flygteknik sällan ingår i seismologin. Läser man morgonpress, t ex the Guardian, får man man lite mindre skrämselinformation. Intressantast är dock att studera kartorna från brittiska Met Office.

Kinnekulle är...

- ädellövskogar med gulsippor och ramslök (men först senare på året)

- glimtar av Sveriges största sjö och Läckö slott



- romanik och Sveriges äldsta kyrkor





- USA kl tre. Ramsan som rabblades i Skaraborgs småskolor manifesterar sig tydligt när berget går i dagen.

-alvarliknande hedar som kan föra tankarna till Provence (ska jämföra om två veckor!)

- en mycket bra plats att göra utflykt till i mitten av maj.

Vårens odlingar.

Idag var det äntligen dags att plantera lite på balkongen. Därför gav vi oss, liksom förra året, iväg till Björknäs där det finns en mycket liten men trevlig handelsträdgård. Eftersom förra årets svarta vinbärsbuske överlevde denna vintern bestämde vi oss att testa med en liten krusbärsbuske. Det är väl tveksamt om den kommer att ge bär men vi tyckte det kunde vara kul att testa.



Därutöver blev det en uppsättning pelargoner till den soliga balkongen och sen några enkla penséer till den skuggiga. Slutligen påbörjade vi en lite kryddsamling som om inte annat förhoppningsvis kan lukta gott.

Tre dagar i Västergötland

Årets påsk firades i barndomsstaden mellan bergen. Efter att ha startat långfredagen i Nacka kyrka gick färden i vår nerdammade bil genom Sörmland och Närke där en god lunch intogs vid en vägkrog utanför Hallsberg; ett ställe som precis som angivits i Aftonbladet höll en rätt god kvalitet. Resmålet nåddes framåt kvällen.

På påskafton for vi mot Hornborgasjön men i stort sett alla tranor hade flytt fältet. De enda tranor vi såg fanns på galleri och vi kunde inte låta bli att köpa med en fin tuschteckning. Även om ingen av oss är särskilt förtjust i tavlor med djur lyckades vi enas om att just denna passade mycket bra. På detta sätt lyckades vi avsluta det projekt som vi hade startat i december 2009 när vi bestämde oss för att i stället för vanliga julklappar skulle köpa en gemensam tavla till vår nya lägenhet.

Trots att nästan inga tranor ville visa sig vid sjön blev det dock en härlig påskaftonseftermiddag vid Hornborgasjöns kant.



Dagen efter inspekterades torpet i Karleby varefter vi for upp till den traditionella utsikten på Ålleberg. Där var det fullt med vitsippor precis som överallt längs vägkanterna mellan Stockholm och Falköping.



Under eftermiddagen genomgick vår bil (och även mammas) en metamorfos. Sju minuter hos Statoil och en helt ny kulör framträdde hos Clion. I denna högtidsdräkt kunde vi fara till Borås för den stora matchen IFE-MFF. Ryggsäcken var fylld med god pausfika men redan vid ingången tog det stopp då det visade sig att kaffe i plåttermos inte var acceptabelt ur säkerhetssynpunkt. Efter att ha småjoggat till bilen och tillbaks till arenan slog jag mig pustande ner alldeles innan matchen drog igång.




Efter en något trög start från Elsborgs sida blev det en händelserik match vars resultat blev oväntat positivt, 3-0. MFF-fansen kunde bara glädja sig åt att ha vunnit läktarsångsmatchen genom en ovanligt variationsrik och renstämd sång för att vara från en hejarklack.

London i april-en försmak av sommaren

En försmak av sommaren fick jag och U när vi tog en långhelg i London på inbjudan av U:s föräldrar. Temperaturer över 20 grader är ju en fin belöning efter en lång och kall vinter. Men resan höll på att ta en ände med förskräckelse eftersom vi på vägen ut till Arlanda drabbades av det stora avbrott i tågtrafiken som ägde rum på torsdagen (och som jag när jag kom hem förstod hade repriserats på fredagen). Som tur var fick vi tag på en taxi som tog oss till Arlanda med ankomst precis i tid för att checka in bagaget.


Första dagen korsade jag och U stora delar av London från Green park via Covent Garden till citys bankdistrikt. Där hamnade vi mitt bland fredagsfirande yuppies (är det ett ord man kan använda fortfarande?) som fyllde torg och gator, var och en med med en pint i sin hand. Vi valde dock en enklare pub med mindre uppklätt klientel innan vi återvände till U:s föräldrar för födelsedagsfirande. I stället för att trängas på tunnelbanan valde vi att ta en dubbeldäckare och vi kunde därifrån iaktta att man i London valt en mer lagom nivå på trängselavgiften än i Stockholm och att trafiken därför, trots rusning, rullade på riktigt bra.



U:s föräldrar höll (liksom U:s syster med familj) till i Barnes i sydvästra London där det finns en stor svenskkoloni, mycket på grund av att svenska skolan ligger där. På vägen dit passerar man den fina bron Hammersmith Bridge.



Andra dagen fungerade det inte lika bra med kollektivtrafiken. Våra planer att följa Andres Lokko i fotspåren på Hampstead Heath grusades av avstängningar i tunnelbanan och av oss själva gjorda ostrategiska transportmedelsval. När vi väl insåg problemet sittande på bussen genom Kensington valde vi att stiga av där och ta en promenad genom Kensington Gardens och Hyde Park. Det var något vi inte alls var ensamma om utan det var fullt med solande och picknickande engelsmän där.

Kvällen bjöd sen på resans höjdpunkt nämligen den fina middag som vi var bjudna till London för att äta med U:s föräldrar. En femrätters meny med en därtill anpassad vinmeny var en fantastisk upplevelse. Med relativt enkla råvaror lyckades kockarna framkalla de mest finstämda smaker (jag tänker bland annat på förrätten baserad på palsternackor och löksoppan gjord på flera sorters lök och ruccola bland annat).


Sista dagen vandrade vi genom Barnes och passerade bland annat Olympiastudion där exempelvis Beatles All you need is Love spelades in (även Jimi Hendrix, Rolling Stones och Queen hade spelat in album där). Tyvärr var studion nedlagd sedan ett par år. Barnes är en riktig fridfull stadsdel och vi iakttog skyltning som indikerade att stadsdelen lockar pensionärer.



En mycket god publunch och därefter följande fika hemma hos U:s syster avslutade vistelsen innan vi var tvungna att ge oss av till Heathrow. Att vi sen blev uppgraderade på planet på vägen hem gjorde förstås inget....

Haydn på två sätt

I lördags var det tydligt att en och samma kompositörs verk kan skilja sig kraftigt åt. På dagen spelade jag Haydns die Schöpfung, ett verkligt vackert och uttrycksfullt oratorium.

På kvällen dök ett annat och säkert lika känt verk av Haydn upp i filmen Sound of Noise (missa inte den). Den så kallade Pukslagssymfonin spelar där en central roll som kontrast till de sex trummisarnas magiska slagverksinsatser. Här rör det sig dock om ett osedvanligt träigt stycke vars berömmelse är helt oförståelig.