
Långfredagens eftermiddag ägnade jag mig att gå en bit på pilgrimsleden som går mellan Falköping och Varnhem. Jag begränsade min vandring till Gudhem (känt från Arn) knappt 12 km bort. Det var en del som jag hade tänkt gå i somras, något som tyvärr inte blev av. Sträckan efter Gudhem testade jag redan för ett och ett halvt år sedan.
När föräldrarna gick och lade sig och vilade efter lunch bar det iväg. Jag började med att klara hela den nödvändiga stigningen (ca 100 m) direkt.

Därefter höll jag mig längs bergranden en bra bit. Det var fullt med blåsippor, tussilago och även ett och annat kräldjur.



Det var fortfarande ganska blött i terrängen och på vissa håll låg det is kvar i skuggan där granskogen stod tät. Efter en dryg timme nådde jag andra sidan berget och en underbar vy över bl a Hornborgasjön dök upp.

Sen bar det utför ned i jordbrukslandskapet. Här fick jag syn på 7-8 tranor som tyckte det var mödan värt att lämna utfordringen nere vid sjön. Lärkan sjöng och storspoven stötte ut sitt karatkäristiska läte. För mig är storspoven verkligen ett riktigt kännetecken på vår. Vid vårt torp hördes alltid storspoven när jag var liten och ända fram tills dess bonden täckdikade mossen (när han av olika skäl tvingades riva upp täckdikningen återkom storspoven till min glädje).


Nere i mer bebodda trakter hann jag slinka in på konstutställning innan jag gick de sista kilometrarna ner till Gudhem där föräldrarna fiskade upp mig ca 2 1/2 timme efter min avmarsch. En riktigt lyckad vandring blev det som sen avslutades med fika ute på torpet i Karleby.