Vardagen är tillbaks.

Nu har två veckor gått sedan återkomsten till jobbet. På bloggen har det märkts genom att inläggen blivit glest förekommande. Kraften har kanske gått åt till att vänja sig vid det eviga pendlandet tvärs genom staden. Eftersom jag laddat för millopp har jag prioriterat löpträning i stället för cykling till jobbet och jag har därför hänvisats till kollektivtrafiken där man inte trängs mindre nu än före sommarledigheten. Puh!

Fokus på milloppet visade sig precis som förra året bortkastat eftersom jag lyckades pricka in en förkylningsepisod just när jag i stället borde ha stått på startlinjen i Vallentuna. Nu gäller det att ta nya tag.

Slut på semestern

Nu har det oundvikliga slutet på semestern kommit. Jag har inte varit ledig så länge sen jag började jobba i början av 90-talet och det är faktiskt första gången det känns som jag är redo att börja jobba igen. Nu vet jag, efter drygt fem veckor, att detta är en ganska lagom längd som är tillräcklig för att man kan undvika en alltför allvarlig jobbnoja. Eftersom jag dessutom har en vecka sparad som ska utnyttjas i oktober blir jobbstarten mindre stressande.

Semester del 4-Prideparaden

Efter tio år i Stockholm har jag nu för första gången tittat på Prideparaden. Ser man bilderna på TV ger det en lite annorlunda bild än i verkligheten. Där visas ofta det mest spektakulära upp. Visst finns det en hel del extrema utstyrslar men de flesta som går ser ut som vem som helst. På lastbilsflaken känns det mest som ett studentfirande (visserligen med ett antal överåriga studenter).

De flesta rörde sig framåt dansande eller i allmän oordning men HBT-militärer och poliser rörde sig framåt i raka led. Massor av oväntade föreningar dök upp t ex gluten- och laktosintolerantas förening och sveriges asatrosamfund.