En julfrid som försvann men snabbt återfanns

Efter en lugn tågresa från Västergötland blev återkomsten till Stockholm som vanligt omtumlande. Först en 20 minuters kö för att köpa månadskort (varför lär jag mig aldrig att man inte ska göra det på centralen) och sen ner i tunnelbanan i högtrafik med full packning. Puh!

Men nu ett dygn senare har jag återfått balansen. Först åt jag och U åt en trevlig middag med vännerna D och J på en libanesisk restaurang på söder. Och sen sov vi ett halvt dygn. Och nu är det precis som på juldagen - jag går omkring och gäspar och lägger mig och slappar när läge ges. Så i morgon kommer jag att vara redo att möta det nya året!

Julfrid i Västergötland

Så har den tradtionella juldagsfriden infunnit sig. Den kännetecknas av att man konstant går omkring och gäspar och närhelst möjlighet finnes lägger man sig på en soffa och slumrar in.

Men lugnet är bedrägligt. Snart kommer de första och yngsta syskonbarnen och då kan man räkna med att tempot höjs betydligt. Längre fram kan vi ev räkna in en toppnotering där antalet övernattande kan bli 13. Men det är fortfarande oklart Tidigare har jag och föräldrarna varit ensamma på plats och tempot har varit lugnt.

Ett undantag har varit när vi nyttjat den oväntade julklapp föräldrarna fick av oss barn nämligen en Wii-konsol. Så nu har jag och mamma och pappa ägnat oss åt både bowling och golf inomhus.

Jag unnade mig en sovmorgon i morse också och struntade i julottan. Valde i stället att promenera upp till julbönen i S:t Olof igår kväll. Där var mycket folk och mycket stämningsfullt.

Jauchzet, frolocket - en körarbetares erfarenheter!

Under dagarna två har vi flera gånger i Bachs härliga inledningskör till juloratoriet sjungit om hur vi ska jubla och glädjas så här inför jul.

Men någon god julstämning har jag inte lyckats sprida till mina medkorister. I stället lockar julkonserthelgen många dåliga sidor hos mig vilket särskilt drabbar dem som vill öva extra för att de i) inte varit med dag 1, ii) inte varit på repet.

Hur kan denna dåliga stämning komma sig? Det finns minst tre orsaker:

1. Alldeles för trångt - 10 körer på plats framme i koret är för mycket. Kan ingen hitta på någon form av skiftgång?

2. För långa konserter. 3 konserter om vardera 1 h 45' är alldeles för mycket. Visst kommer folk (fast det var nog snarast runt 2000 snarare än kyrkoherdens pålysta 4500-5000) men jag är övertygad om att de varit gladare om konserten inte varit mer än en 1h - 1h15'. Varje år säger man att det ska bli kortare men inget händer.

3. Hunger. Dag 2 är värst eftersom ingen mat erbjudes före 1:a konserten och bara julgröt emellan. Usch!

Men slut på gnäll och i stället dags för lite analys av konserten.

För er som inte varit på en julkonsert i Sofia kyrka i Stockholm kan det vara värt att nämna något om konceptet. Ett tiotal körer får dels framföra varsitt eget stycke och sjunger sedan tillsammans i övriga stycken.

Jag tillhör den grupp korister som tycker det är skönt när det kommer nya stycken som gärna får vara helt okända (men kanske är jag i mindertal om den åsikten). Denna helg har det varit flera roliga nya bekantskaper bl a Noel nouvelet i ett arrangemang av John Rutter (hittar jag inte på youtube) och A babe is born av William Mathias (den hittar man på youtube men i så tama versioner att de inte platsar här). Sen är ju även Bachs Jauchzet kul att sjunga. Däremot är avskrikningen av O helga natt och Händels Halleluja inte är särskilt upplyftande. Förutom att alla sjunger forte hela tiden och man därför knappt hör sig själv sliter det dessutom mycket i Hallelujah eftersom det är så trångt att man inte kan se dirigenten.

Njutbara delar som jag inte sjöng i på konserten var bl a Ave Maria av Bruckner (se klipp nedan). Och så de tre ryska diakonerna som faktiskt varierade sin programpunkt för varje konsert vilket var bra för oss även om publiken naturligtvis inte märkte något. Och naturligtvis Jubilate och Cantores som med sina klara sopran- och altröster och sångval alltid är bra.



Gemensamma stycken som gott kunde ha struktits är epilogen av Lars-Erik Larsson som mest har funktionen av förflytningsmusik något som lätt kunde klarats under en församlingssång. Och Hugo Alvéns Julsång är visserligen rätt vacker men alldeles för lång och seg.

En besvikelse var att vokalensemblen slösade bort sin talang på ett intesägande arr över Jingle Bells. Nu är jag en person som inte gillar sång av typen real group med mycket yta och inget djup så ni får väl läsa kritiken med det i bakhuvudet. Hoppas de får göra lite "riktig musik" nästa år igen.

Vår eget spanska stycke som jag nämnde i föregående blogginlägg passade nog vår kör som hand i handsken. Det behöver ingen stor volym och klang (vilket saknas i den lilla sättning som dyker upp på julkonserten)men en del timing vilket vi faktiskt lyckas få fram och som kanske gynnas av den lilla sättningen.

Nu är det skönt att det är ett helt år till nästa julkonsert!

Julkonserter

Så var det dags för julkonsertshelg. Tre konserter på tre dagar och ett tre timmars genrep innan dess innebär lätt en överdos musik.

Konserterna är fullmatade eftersom alla kyrkans körer ska bidra med egna framträdanden samtidigt som flera gemensamma stycken ska framföras - inte minst Bachs Jauchzet frohlocket från juloratoriet, O helga natt och Hallelujakören från Messias. Men trots att konserterna tar 1h 45 min lyckas konserterna bli slutsålda. Människors behov av julstämning verkar obegränsad.

Vår körs bidrag var en gammal spansk julsång som jag aldrig hört förut men som passade vår kör ganska bra. Manfallet var ganska stort och fick klara oss med enbart tre sopraner. Vi var inte mer än tre tenorer och tre basar heller men det tillhör mer vanligheterna.

Svenska mikrobryggerier

Ett postivit inslag i dagens ölkultur är de svenska mikrobryggerierna. Oftast varierade smakrika drycker som lätt slår ut både Tuborg och Pripps.

Kvällens utgång med jobbet kröntes av två lokala varianter, först Indianvikens Pale Ale och sedan Bedarö Bitter. Både härrörande från Nynäshamn men med tydlig brittisk touch. Och att det sen var trevligt sällskap var ingen nackdel.

En kulturdag i Stockholm

En lördag full av aktiviteter blev det igår.

Först ett besök på Moderna museet och Max Ernstutställningen (fast egentligen var vi lika mycket där för att gå i museibutiken). Max Ernst verkar ha varit en minst sagt pretentiös konstnär. Titlarna på särskilt de tidiga verken var flera rader långa och i bland hade de dubbla titlar. Man kan undra varför! Var konstnären så osäker på att kunna uttrycka det han ville till åskådaren? Eller fick han ständigt frågan vad tavlan föreställer? Oavsett vilket tycker jag det ledde till ett problem. För mig är det inte så viktigt att en tavla föreställer något särskilt men genom förklaringarna kom tavlorna varken att tala till mig direkt eller lyckades jag förstå vad konstnären i teorin ville beskriva.

Nej Max Ernst var inte en konstnär som gav mig särskilt mycket. Med undantag av några tavlor från mitten av hans karriär och en del skulpturer var det en klar besvikelse. Men besöket i museibutiken var givande och kaffet och mackan gott.

Därefter en promenad genom ett jullikt om än snöfritt Stockholm. Några timmar hemmma med god mat och lite lindy hop träning (usch vad man glömmer fort)blev det innan vi gav oss iväg på bio.



Woody Allens Vicky, Cristina, Barcelona har ju fått bra kritik och visst var den ganska underhållande. Den hade en rätt fiffig intrig och bra dialog men så här efteråt känns det lite: Jaha,var det inte mer. Om ni ska se någon av Allens europeiska filmer skulle jag hellre rekommendera Match Point.

Jul i folkton

Förra året skulle jag och U gå på julkonsert med folkmusikinriktning men låg i stället helt utslagna av en riktig vinterförkylning/influensa. Idag gick det bättre för mig och C som trots diverse tekniska problem lyckades sammanstråla för konsert på Stallet med gruppen Ranarim.

Stallet är, för er som inte vet, platsen för diverse folkmusikkonserter med både svensk och utländsk folkmusik. Den ligger på Blasieholmen alldeles bakom Nybrokajen.

Konserten, som spelades in för radiosändning den 25/12, var välgörande opretentiös och välljudande (med undantag för en låt med två cittror före paus där stämningen inte var på topp, den spelades en gång till för radion efter paus då blev det mycket bättre). En iakttagelse är att mellansnacket ofta blir ganska bra på folkmusikkonserter eftersom musikerna ofta har samlat på sig en bra samling roliga historier och berättelser.

Rusning till biografen

Under hösten har jag gått på bio tre gånger. Jag och U har inte lyckats hitta någon gång att komma iväg så jag har slunkit iväg på egen hand vilket också kan vara mysigt.

Senaste tillfället var i går kväll i Sickla. Och det blev publikrekord bland dessa tre gånger - tre personer!

Sammanlagt har det under de tre föreställningarna varit totalt 5 personer inklusive mig. Statistiken är som följer

Batman 1 åskadare (= jag)

The Visitor 1 åskådare (=jag)

Gårdagens film 3 (jag + två ytterligare). Vad var det jag såg som drog sådan jättepublik då?

Jo det var Burn after reading - en film av bröderna Coen med bla George Clooney, John Malkovich och Bradd Pitt. En mycket oförarglig men underhållande film utan en tråkig sekund. Och man har sällan sett Brad Pitt i en sån medvetet fånig roll vilket ni kan ana i klippet. George Clooney spelade som oftast en charmör och John Malkovich en man på gränsen till nervsammanbrott.



Filmen rör sig kring CIA, i gymanläggningar och i finare områden i Washington. Väl värd och se även om det nog snart måste ske på dvd - det känns som om filmen snart slutar gå.

Och ska man gå på en biograf där film på bio verkligen innebär något särskilt då är bion i Sickla outstanding. Perfekt ljud och bild, fantastiskt sköna stolar och gott om plats för benen.

Irritation på blå linjen

Det finns många bra saker med Stockholm. Att pendla till jobbet med tunnelbanan hör inte till dem. Eller snarare-det är att pendla från jobbet som är problemet. På väg till jobbet sitter de flesta nedsjunkna med sin tidning eller är trötta och slumrar rofyllt.

Men på vägen hem är det ett evigt tjatter i mobiltelefonerna. Ja, jag vet, jag kanske är lite väl känslig. Ja jag är en sån som bokar tyst avdelning på X2000 men ändå! Några exempel:

1. En tjej i tjugosjuårsåldern, som utan tvekan är en person i karriären, diskuterar helt öppet vilken strategi man ska ha för prissättningen på nästa offert. Tur för henne att jag inte visste vilket företag hon jobbade i eller vem hennes kund var!

2. En man i fyrtioårsåldern diskuterade ett uppenbart känsligt uppsägningsärende med hög röst - förhoppningsvis var inga andra berörda i närheten.

3. Det tredje fallet kanske inte så känsligt men irriterande. En tjej i trettioårsåldern försökte hela vägen från Kista till Fridhemsplan förklara för en kompis (person A) varför hon inte hade berättat än att hon var gravid men däremot för person B. Under resans gång hördes "men du måste försöka se det från mitt perspektiv" minst 20 gånger.

Hur ska man under sådana premisser med behållning kunna läsa svenskans kulturdel :)

Årets första bandy

Beskådade 15 minuter division 1 bandy på Ekvallen- ingen större underhållning! Mycket tjongande var det och hemmalaget där spelarna såg ut att vara hälften så stora som bortalaget åkte på rejält med stryk. Men ändå lite vinterkänsla i höstmörket.

Därefter var det mysigare att lösa DN-krysset tillsammans med U och en capuccino.

Tjuvstart på julen

Årets första grönkålssallad är nu ihoprörd. En liten tjuvstart på julen kan nog vara rimlig så här andra advent även om jag är lite av julpuritan.

Grönkålen är väl egentligen en halländsk specialitet men har nu förflyttat sig via julbord i Västergötland och Småland ända till Gustavsberg.

Hur ska man karaktärisera smaken. Mildare än annan kålsallad, men syrligare (tack var äpplena tror jag) än vanliga sallad.

Resten av måltiden (kravmärkt torsk) är väl inte lika jullik men förhoppningsvis kommer det att passa ihop ändå.

Nu kan alla kommentera lättare

Nu har jag efter hjälp av indexoh lyckats ändra mina inställningar så att det nu är möjligt att kommentera utan att ha bloggkonto eller annan idenititet.

-Klicka på kommenterar
-Skriv vad du vill säga
-Markera anonym
-Tryck på publicera kommentar

Jag ser fram emot era synpunkter och kommentarer!

Inte riktigt upprepning

Starten på kvällen i Helsingborg höll på att bli ett riktigt antiklimax. Hundra uppklädda Helsingborgare utanför restaurang Papadam. Vad skulle vi ta oss till om de verkligen var på väg in? Som tur var verkade det vara ett skämt av den egna gruppens Reiseleiter och de drog vidare i natten - förmodligen till ett förbokat julbord.

Så vi fick äta vår indiska mat i lung och ro. Jag åt biff jalfrezy (bloggen är ju en möjlighet att minnas så man inte väljer samma rätt nästa gång). Och vi funderade som vanligt på varför indiska tjejer i Bollywoodmusiken envisas med att sjunga i så högt läge.

L visade som uppladdning för promenaden till Telegrafen upp bilder från två tidigare utgångar. De var i stort sett kopior. Så nu var ambitionen att upprepa detta moment också.

Döm om vår besvikelse när det var näst intill fullt på puben och "vårt" bord för fotografering var upptaget. Det var säkert Rögles fel. Och så vann de ändå inte.

Så vi fick dra vidare till annat ställe som, som kompensation, i alla fall hade bättre öl!

Indiskt i Helsingborg

Sitter och jobbar på kontoret med en doktorandsrapport men ser nu fram emot indisk mat i Helsingborg. En relativt nystartad tradition där jag och L sammanstrålar på knutpunkten, tar en femminuters promenad till den indiska restaurangen och sen kanske en eller två öl någon annan stans i Sundets pärla,

Vi dessa möten produceras inga youtube-inslag, så alla spända tittare får vänta till våren på något sådant.