Vid Slussen svänger man ner längs Munkbron. Det är ett av de ställen det är stökigast med oförutsägbara fotgängare och trång cykelbana. Och trängseln håller i sig över Vasabron och fram till Stadshuset.
Rödljus är inte ovanliga eftersom trafikljusen är anpassade efter biltrafiken så man kan mycket väl få en lång och irriterande röd våg. Idag behövde jag dock inte stanna mer än här vid Stadshuset.
Sen följer en av de finaste delarna av turen längs med Klarabergskanalen. Där är det lummigt och fullt med flanerare, motionerare och hundpromenerare. Karlbergs slott tronar på andra sidan och jag svänger över till Solna strax därefter.
Man följer vattnet en liten stund men det sista jag ser av Mälaren är Ulvsundasjön och Tranebergsbron. Sen kommer den stora ansträngningen - den långa uppförsbacken mot Huvudsta t-banestation. De första gångerna i våras höll jag på att inte ta mig upp men nu märker man att träning har viss betydelse. Stigningen fortsätter upp till den högsta punkten som ligger vid Sundbybergs kyrka.
Sen följer en behaglig del genom Sundbyberg tills man åter kör in i Stockholm vid Järvafältet. Där har jag flera dagar hört näktergalen men inte idag. Nu skymtar Kista i fjärran samtidigt som jag passerar Rinkeby på vänster hand.
Slutligen efter cirka en timme tronar Stockholms högsta hus, Kista science tower, upp sig som en manifestation för, ja vadå....Hur som helst när man nått dit känns det skönt att bara ha en kort stigning kvar tills jag kan åka ner i garaget på jobbet och parkera cykeln och sen ta en välförtjänt dusch.
