Musikhistoria

Man kan undra hur man tänker när man utger sig för att göra en introduktion till musikhistorien. Visst är titeln en aning pretentiös. Och det får medges att urvalet är strikt subjektivt.

Vår smak för att sjunga in klassiska stycken för blandad kör med enbart mansröster gav vi ju prov på för ett drygt år sedan när vi försökte oss på Purcells vackra Thou knowest lord the secrets of our heart, vilket presenterats tidigare på denna blogg. Och att sjunga in Purcell var också en möjlig realitet vid förra helgens sejour.

Men vi valde istället att börja med ett av de stycken vi sjöng som mest under tiden i Lunds domkyrka. Schütz motett "Die Himmel erzählen" är fylld av vackra klanger och kul rytmil och är dessutom förknippad med många fina minnen från trappan i domkyrkan. Jag minns att den satte sig så i den grad i kören att organistens försöka att på en repetition sänka den en halv ton slutade med katastrof.

Att välja en Bachkoral för inspelning var inte heller ett svårt val. Här blev det tonarten som fick bestämma vilken som skulle få den äran. Vi fortsatte att sjunga i A för att enkelt kunna göra en fin övergång.

Det sista stycket av Lauridsen sticker ju ut lite genom att vara lite modernare men det passar ändå bra ihop med de lite äldre klassikerna. Detta stycke hade värden redan fastnat för och påbörjat inspelning så här var det bara för mig att bidra med en extra stämma.

Vi får när det kan bli aktuellt med en fortsättning till musikhistorien. Ska vi fortsätta med Schütz eller bör vi göra något av till exempel Mozart?

Shutter Island

Jag tillbringade gårdagskvällen i Lund på bio och valde att se Shutter Island med Leonardo diCaprio i huvudrollen. Det var en film som verkligen föll mig i smaken. En klassisk femtitalskänsla förenades med ett förväxlingstema som gjorde det svårt att genomskåda vad som var verklighet och vad som var galenskap.

DiCaprio tycker jag var riktigt bra i huvudrollen som hårdkokt men något instabil polis. Han har verkligen växt till sig till en fullfjädrad filmskådespelare. Och Max von Sydow fick som vanligt spela en obehaglig typ med tänkt tysk brytning (även om vi ju vet att den är svensk)och som oftast gjorde han det ganska bra. Fast skurkrollerna matchar ju inte de roller han gjorde med Ingmar Bergman men det betalar sig nog avsevärt bättre.



Köpte ett rabattkort på SF så nu gäller det att försöka gå på några ytterligare filmer mitt i veckan under kommande tre månaderna för att få full valuta.