Ruggigt på Mösseberg

Nu märks det att vintern är på väg! En kort promenad på Mösseberg med föräldrarna bjöd på fin utsikt men annars var det alldeles för ruggigt. Färgerna har nu gått över i en allt gråare ton.


Med kameran zoomade jag in det hus som farfar m fl bodde i efter att man lämnat stadens prästgård.

Höstarbete

Idag begav sig jag, min syster och mina föräldrar till Öland för att stänga av vattnet. Vi följde minneslista som innehöll 12 moment där några delar illustreras med nedanstående bilder.

1. Stäng av vattnet i brunnen och öppna avtappningskranen

3. Skruva bort alla kranbröst

4. Skruva bort duschblandaren och tag med hem


5. Skruva bort båda stoppmuttrarna på rören under handfatet

7.Töm varmvattenberedaren.

Operationen tog cirka en timme. Totalt befann vi oss på solens och vindarnas ö cirka 3,5 timmar. I bilen befann vi oss betydligt längre. Men det var trots allt en trevlig utflykt och bilresan gav oss tid att prata i lugn och ro.

Lund på kvällen

Efter föreläsningen igår vandrade jag genom Lund mot mitt natthärbärge Hotell Ahlström där jag bott rätt regelbundet under de senaste åren. Lundadomens tunga sandstensmurar dominerade fortsatt stadsbilden och jag mindes mina roliga år i Lunds domkyrkas oratoriekör. Jag måste erkänna att det var min hittills bästa körtid – att ställa upp sig i kryptan och sedan vandra upp till den stora trappan inför ett nytt stort körverk var alldeles fantastiskt (Elias, H-mollmässan, och inte minst Gerontius dröm). Och eftersitsarna i Liberiet har varit svåra att matcha.



Ahlström är ett enkelt hotell med toalett och dusch i korridoren, med moderna mått mätt ganska påvert med andra ord. Å andra sidan är läget fenomenalt mitt i centrum alldeles intill Stortorget.




Närheten gjorde att jag trots sen ankomst hann gå på Kino och se Videocracy, den svidande vidräkningen med Berlusconis Italien där deltagande i och kontroll över TV betyder allt. Intressant – och man ser att skillnaderna inom Europa trots allt är ganska stora. Det man kan visa på TV i Italien är långt från vad som skulle vara gångbart i Sverige.

Akademiskt arbete

Idag bar det iväg till Lund för arbete. På tåget fixade jag en del med den föreläsning jag ska hålla om tjugo minuter.



Det har börjat bli lite tungt att pendla till Skåne men när man är där är det helt OK även om V-huset kanske inte är den roligaste byggnaden att jobba i. Har börjat fundera på om det är dags att sluta pendla efter 10 år.



Utöver kvällens föreläsning blir det ytterligare en i morgon. Har också hunnit med att ha ett telefonmöte.

Kroppsbyggande

Visserligen var jag på gymmet igår och styrketränade men det är inte där fokus ligger för min del just nu. I stället är det läpparna som kräver särskild exercis. Och det är inte för att orka pussas extra mycket....

Nej orsaken är att jag nu har anmält mig till orkestern Filialens kommande projekt i november. Och även om jag inte fått bekräftelse än på att jag kommer att få plats måste jag börja min återuppbyggnad av ambisen för säkerhets skull. Och det känns som att det funkar rätt bra - det har faktiskt varit lättare det senaste året vilket kanske är ett tecken på att jag återskapat lite av den "grundambis" jag hade som yngre när jag spelade som flitigast.

London - dag IV

14 oktober
Dagen började med att vi lyckades lägga beslag på ett par biljetter till kvällens föreställning av Lejonkungen. Det hade varit vår plan hela veckan men av olika anledningar blev det inte aktuellt förrän denna dag.
Vi fördrev dagen med shopping på Oxford street och flanerade genom Mayfairs lyxområde. Dagens middag blev åter indiskt men betydligt bättre denna gång på ett ställe i närheten av Leicester square (jo vi åt traditionellt engelskt också - på avresedagen lyckades vi trycka in både engelsk frukost och fish'n chips. Men jag undrar om inte indisk mat nu är att se som engelsk nationalrätt)

Våra biljetter till Lejonkungen var till platser ganska högt upp och långt bak men det blev ändå en fantastisk upplevelse. Koreografin var enastående där alla djuren var kombinationer av dockor och människor. Många av dem som spelade lejon rörde sig verkligen kattlikt.



Kvällen avslutade vi på jazzklubb där fyra unga musiker körde jazzstandards. Tyvärr kände de behov att göra lite för mycket och dra ut på låtarna lite för länge för att det skulle vara riktigt roligt. De hade bra potential men får nog stå på tillväxt ett tag till innan det blir riktigt bra.

London - dag III

13 oktober
Denna dag började vi med en promenad via city och S:t Pauls cathedral till södra sidan av Themsen. Vi tog den rätt nya Millenium Bridge och kunde titta ner i den grumliga floden. Man hade dock en ganska kul reningsmaskin som förhoppningsvis kommer att göra viss nytta.



Man kunde också se att det även i lågkonjunkturen fortfarande byggs en hel del i staden.



Vi hade två mål för vår promenad. Dels den återskapade Globeteatern som är en tänkt kopia av Shakespeares teater och konstmuseet Tate Modern som är byggd i ett gammalt kraftverk. Visningen av Globeteatern var intressant - möjlighet att få se pjäs fanns inte eftersom årets sista föreställning hade gått av stapeln tre dagar tidigare. På Tate Modern koncentrerade vi oss på ett fåtal rum för att orka med. Det är lätt att man gör kardinalfelet att försöka se för mycket.



Kvällen tillbringade vi i Fitzroviaområdet där vi åt middag på en italiensk restaurang, DaPaolo. Det blev en god middag av klassisk italiensk typ. Fitzroy tavern blev sista anhalt eftersom jag hade läst att man där serverade mitt favoritöl, Samuel Smith's, som numera är så svårt att få tag på i Sverige. Det stämde och vi trängdes där bland ett stort antal studenter. London University ligger alldeles intill.

London - dag II

På måndagen vaknade vi till en vacker klarblå himmel. Vi började dagen med en utflykt till Notting Hill för att insupa lite av filmkänslan där (En bloggåterkoppling: Den låt jag och L spelade in och som finns att lyssna på i tidigare inlägg finns på filmens soundtrack). Husen var härligt färgglada och bakom de lite lyxigare husen låg jättelika parkliknande trädgårdar.



Från Notting Hill tog vi bussen till Oxford street och promenerade via Bond street till Picadilly. Efter en eftermiddagslur på hotellet tog vi oss till Westminister abbey och Evensong med gosskör. Det var ett litet gäng småpojkar som lyckades fylla koret med skönsång. Mycket vackert.

Därefter begav vi oss till trakterna kring Leicester square där vi åt resans godaste middag på den persiska restauranten Simurgh.

Kvällen avslutades på Lock 17 i Camden Town där det var någon form av öppen scen. Publiken bestod huvudsakligen av kompisar till de spelande och musiker som hade spelat eller skulle upp och spela. Det var synd att det var fler för de flesta artisterna höll mycket hög kvalitet. Ett par basister och trummisar stod redo för att hoppa in och kompa huvudartisterna.

Tightast för kvällen var nog duon som spelade när vi kom. En skäggig cowboy och en gråhårig herre som borde ha klippt sig. Flint med långt hår i nacken är aldrig snyggt. Men som sagt de spelade blues bra.
Sen kom en yngre kille som spelade egna låtar - bra men lite jobbigt att han försökte sälja sin skiva mellan varje låt. Tror inte någon köpte något.
Sen kom en singer-song writer som sjöng egna låtar på ett föredömligt sätt tillsammans med några av musikerna i publiken.

Därefter kom en stirrig man som såg ut som en italienare men pratade bred engelska. Han passade inte in riktigt i stilen med ordentlig tröja och en nyckelknippa av 80-talstyp som stack ut från densamma. Han körde några reaggaenummer men precis när han skulle börja spela egna låtar blev han avvisad från scenen då han förmodligen överskridit sin tid.
Det sista vi hörde var en person som skulle kunna tas för en sådan pretentiös kulturnisse som det kryllar av på Södermalm i Stockholm. Medelålders, långt hår, munkjacka och halsduk - nej det blev för mycket så vi såg oss tvungna att lämna lokalen även om han inte alls var dålig.

London - dag I

11 oktober
Efter en ganska tidig start på dagen landade vi vid elvatiden på London Heathrow. Vi tog tunnelbanan direkt till Russel Square där vårt hotell, Royal National låg. Det var ett jättelikt hotell med bra läge (bl a gångavstånd till Leicester square). Det var rent och snyggt men på sina håll ganska nedslitet. Och det lockade mycket skolklasser! Som sig bör steg lärjungarna upp tidigt för att hinna förkovra sig men tyvärr krävdes det att läraren stod och bultade som besatt på dörrarna intill vårt rum vilket förhindrade oss från att njuta av våra sovmorgnar fullt ut.
Och om detta inte hände så var det städarmén som ivrigt pratande rullade ut sina vagnar från förrådet alldeles intill. Å andra sidan var det helt tyst på natten så genomsnittligt sov vi väl ganska bra.

Den första dagen tog vi det ganska lugnt, gjorde ett svep via Covent Garden, Leicester Square och Picadilly upp till Soho där vi hittade en liten indisk restaurang. Totalt sett i London lyckades vi undvika att springa in i alltför många svenskar men just där hamnade vi intill två män i övre medelåldern. Själv blir jag alltid lite hämmad när jag hamnar bredvid svenskar utomlands och försöker prata i en lägre samtalsnivå men det gällde inte våra grannar. Tyvärr så var de lite för gnälliga vad gäller personalens servicenivå för att det skulle bli riktigt trivsamt. Så vi fick avsluta kvällen med ett pubbesök för att rensa sinnet inför natten som vi valde att möta ganska tidigt.

Biroller till kommande dagars redovisning

Åter till Sverige efter några dagar i London tänkte jag ägna de kommande dagarna på bloggen åt denna resa. Utöver U och mig kan ni räkna med att träffa på följande birollsinnehavare:
- Två gnälliga svenskar på indisk restaurant
- En pretentiös söderwannabee på öppen scen
- Alla savannens djur
- Diverse högljudda skolresedeltagare från hela världen
- Överarbetande jazzmusiker

Väl mött!

En jetong

En jetong med Karl XIV Johans nuna på hamnade i min ägo efter att ha deltagit vid Kungliga Skogs- och lantbruksakademins möte. Hade jag velat hade jag kunnat lösa in den mot ärtsoppa och punsch men jag valde att gå till Medelhavspärlan i stället och dricka öl och prata londonresa. Vad hade jag gjort för att förtjäna denna? Ingenting, jag var visserligen nära att göra ett inlägg men stannade upp innan jag kom så långt. Däremot lärde jag mig ett och annat om hur Sverige rapporterar sina växthusgasutsläpp och jag hade nöjet att träffa en gammal kollega som jag inte sett sen vi sågs på Belgobar.

Augustilunch i Rom

Idag passade jag på att på seneftermiddagen slinka in på Zita och se en betydligt mer upplyftande film än den jag såg i torsdags.

Augstilunch i Rom visas på tidiga tider (tur att man har flexibla arbetstider), förmodligen för att den förväntade publiken är i pensionsåldern. Men den är väl så underhållande fast man har drygt 20 år till pensionen. Den handlar om hur en man i övre medelåldern av olika skäl får ta hand om fyra äldre kvinnor (inkl sin mor), var och en med ganska starka viljor. Gå och se den om den kommer till en bio nära dig!

Ängelholms flygplats

Ängelholms flygplats är normalt sett ett ganska trevligt ställe. Snabb incheckning och trevlig personal. Men gårdagens fyra timmars väntan kunde jag varit utan! Anländande plan hade flugit genom en svärm fåglar och fick inte vända tillbaks med oss till Stockholm. I stället fick man kalla in ett plan från Kastrup. Vi kom iväg först kl 22 i stället för planerade 19.20. Oturligt nog fanns det inget ätbart förutom kakor och snacks när man passerat säkerhetskontrollen så hungern växte allt eftersom timmarna gick. Tur att man hade ätit en ordentlig engelsk frukost innan, som ni kan se här.

I övrigt var det en mycket bra Ängelholmshelg. Eftersom det var busväder hann vi spela igenom nästan hela Beatles låtlista (vi undviker dock gärna en del av deras största hits). Denna gång blev det mycket spelande och mindre inspelning även om vi bandade två nummer: Beatles It's only love och Bill Withers' Ain't no sunshine. Den senare ser ni i följande film. Tyvärr märker man att den tekniska ljudkvaliteten är rätt dålig på youtube. T ex har orgelljudet förvrängts ganska kraftigt och motsvarar inte alls den klang finns på originaltapen i arkivet i Ängelholm. Som man kan ana från filmen hann vi trots det idoga spelandet också ut på en promenad i den friska luften och i den täta skogen var det riktigt behagligt trots att det blåste kuling.

Obeslutsam i Lund

Igår kväll vandrade jag runt i Lund och kunde inte riktigt besluta mig för om jag skulle kolla turkisk film på Kino, svensk (Man tänker sitt) på Södran, ta en öl på Bishop´s Arms eller bara lägga mig på sängen och läsa en deckare.

Det blev till slut så att jag vandrade ner till Stadsparken och slank in på Södran tillsammans med fyra andra filmentusiaster. Filmen hade fått strålande kritik från många håll och jag kan nog inse att det var en speciell film. Men den var ordentligt plågsam och jag tittade många gånger på klockan fast filmen bara var 1h 16'. Vet inte om det var att se som en positiv kritik....