Idag har det varit en högtidsstund för en körälskare. Som firande av Eric Ericsons 90år framfördes Bachs h-moll mässa i konserthuset. Eric leddes in på scenen och dirigerade de första satserna för att sen ersättas av Gustaf Sjöqvist.
De 90 åren var tydliga rent fysiskt men framförandet var fenomenalt. För min del var det särskilt tur att EE dirigerade min verkliga favoritsats nämligen den första fugan Kyrie eleison. GS fortsatte i Erics anda vilket inte är så konstigt eftersom han under musikhögskoletiden hade Eric Ericson som lärare (enligt info av min körledare som också var på plats och som varit kursare med Gustaf).
Jag tror inte någon svensk klassisk musiker har betytt mer för svenskt musikliv än Eric Ericson. På något sätt är det han som direkt och indirekt präglat körlivet och svensk körklang under sextio år. Redan 1945 grundade han sin kammarkör.
Efter konserten kunde ovationerna inte ta slut. När jag och S smög ut efter ett antal minuter pågick de fortfarande. Verkligen ett känslosamt farväl för den store maestron.
1 kommentar:
Det måste varit stort att ha varit där! Jag kan lätt sätta mig in i det.
En epok, verkligen!
Skicka en kommentar