Om snökaos...

Jag kan tänka mig att stämma in i klagolåten om det ymniga snöandet men inte i den som gäller att det har blivit så stora störningar i kollektivtrafiken. Det finns säkert saker som kunde gjorts bättre för att få trafiken att fungera men man kan samtidigt fråga sig om det är rimligt att dimensionera systemet så att det ska fungera smärtfritt även i extremfall som detta som kanske uppkommer max en gång vart 20:e år. En kraftig överdimensionering av resurserna måste ju alltid betalas av någon via biljettpriser mm.

Kanske måste man i stället acceptera att allt inte kan fungera perfekt ens i vårt hypermoderna samhälle. I alla fall så länge som det inte verkar vara något större hot mot människors liv och hälsa.

Schubert i Ess

Eftersom vi i min nuvarande kör ska sjunga Schuberts mässa i Ess-dur kunde jag inte låta bli att leta upp mina gamla noter från Lund. Ur nothäftet ramlade två gamla recensioner från då (hösten 1994). Konserten som visade sig ha varit 30-årsjubileum för oratoriekören innehöll förutom mässan Saint-Saens orgelsymfoni.

Recensionerna var väl inte helt positiv till körinsatsen. Som vanligt blev vi i basstämman uthängda för vår lilla numerär. Bengt Edlund i Arbetet tyckte: "Kören klingade väl och säkert utom i de fall då de alltför få herrarna i bakre ledet lämnades att klara sig själva och därvid sjöng i sten". Men man kanske inte ska hänga upp sig på recensionerna av en recensent med en sådan här vacker frisyr!



I Sydsvenskan fick hela kören sin slev av kritiken. "Men problemet låg mest hos kören, som i de allra starkaste partierna gott kunde ha klämt i mer. Klangväggen kunde gärna ha varit ännu massivare, ännu jämnare murad och textningen ilsknare i sin artikulation."

Men vi hade i alla fall säkert en traditionellt trevlig eftersits i Liberiet.

På tredje raden

Det var med viss skräckblandad förtjusning som jag bänkade mig på tredje raden på Folkoperan och Jonas Gardells föreställning Trafikplats glädjen. Tredje raden är tillräckligt nära för att man i värsta fall ska bli utsedd till kvällens driftkucku. Så besöket planerades noggrant genom att jag först och främst tog på mig en maximalt neutral klädsel (alldaglig skjorta och tröja). Väl på plats försökte jag verka lagom uppmärksam utan att riskera att få ögonkontakt.
Men det var ingen fara - det blev 18-åringen i mössa på första raden som blev Gardells favoritobjekt och eftersom jag inte heller utstöter alltför extrema skratt så var det lugnt.
Men hur var föreställningen kanske den nyfikne läsaren undrar: Mycket bra. Efter en början med klassisk stand-up följde en mix av allvar och skämt, något som Gardell hanterade på sedvanligt bra sätt. Mycket av innehållet handlade om barndomen på 70-talet där man kände igen en del av stämningarna från "En komikers uppväxt". Och en del kändes igen från den nyare "Om Jesus" bl a när han lyckades sammanfatta bibeln med historien - Kom ketchup så går vi!

Och så fick man upptäcka en härligt smetig Elvisballad som jag inte hört förut. Ni får ursäkta den dåliga synkroniseringen på youtubeklippet!