Igår var jag för första gången på länge på en av Stockholms privatteatrar och såg "En obesvarad kärlek" som handlade om den falsksjungande Florence Foster Jenkins. Den bygger på den sanna historien om den rika kvinnan som tror att hon har en stor sångröst och som på egen bekostnad ordnar storskaliga konserter bl a i Carnegie Hall.
Loa Falkman var helt strålande som Florences ackompanjatör. Perfekt timing rätt igenom. Och Babben var bra som Florence även om hon, som man nu märker i efterhand, sjöng ännu mer konstant fel än orginalartisten. Hur Florence lät i verkligheten kan man höra på nedanstående länk.
Idag blev det en riktigt skön långpromenad ut mot Nacka och Saltsjö-Duvnäs. Vi hade bespetsat oss på fika på Olle Nymans ateljé. Tyvärr var det lite för tidigt på året så vi lyckades inte släcka kaffetörsten. Men att kunna gå utan jacka en hel eftermiddag kompenserade väl för det.
3 kommentarer:
Jag visste inte att Florence tog sig själv på allvar? Då är det ännu roligare (mer tragiskt, kanske) att hon på egen bekostnad ordnade storskaliga konserter. Jättekul att lyssna på henne, i vilket fall!
Det är vackert i Stockholm!
Vet inte heller helt säkert om hon tog sig själv på allvar men det var i alla fall själva huvudspåret i musikalen.
Stockholm är vackert åtminstone när det är soligt och + 10 - 15 grader.
Skicka en kommentar