Efter föreläsningen igår vandrade jag genom Lund mot mitt natthärbärge Hotell Ahlström där jag bott rätt regelbundet under de senaste åren. Lundadomens tunga sandstensmurar dominerade fortsatt stadsbilden och jag mindes mina roliga år i Lunds domkyrkas oratoriekör. Jag måste erkänna att det var min hittills bästa körtid – att ställa upp sig i kryptan och sedan vandra upp till den stora trappan inför ett nytt stort körverk var alldeles fantastiskt (Elias, H-mollmässan, och inte minst Gerontius dröm). Och eftersitsarna i Liberiet har varit svåra att matcha.
Ahlström är ett enkelt hotell med toalett och dusch i korridoren, med moderna mått mätt ganska påvert med andra ord. Å andra sidan är läget fenomenalt mitt i centrum alldeles intill Stortorget.
Närheten gjorde att jag trots sen ankomst hann gå på Kino och se Videocracy, den svidande vidräkningen med Berlusconis Italien där deltagande i och kontroll över TV betyder allt. Intressant – och man ser att skillnaderna inom Europa trots allt är ganska stora. Det man kan visa på TV i Italien är långt från vad som skulle vara gångbart i Sverige.
2 kommentarer:
Hotellet ser jättemysigt ut. Där skulle jag kunna tänka mig att bo.
Jag blir förbryllad över italienarna och deras faiblesse för skit-TV. Det är ju annars ett kulturellt sinnat folk, eller hur?
Håller med om att tiden i Oratoriekören var magisk. Den känslan är svårslagen.
Skicka en kommentar