PS om pelargon
10 år sedan
söndag 3 oktober 2010
En väldigt bra och ovanlig film
I fredags såg vi en ovanligt bra svensk film, I rymden finns inga känslor. Man lyckades där med något så svårt som att göra en film om en person med Aspberger till en humoristisk film utan att det var på någons bekostnad.
Samtidigt kan jag undra var personerna med Aspberger fanns när jag var liten. Jag har inget minna att det fanns några elver med sådan sjukdom på vår skola. Gick de i särskola eller det man då kallade "kliniken". Eller doldes sjukdomen i att de bara fick utlopp för den i att bli vanliga "busar" eller bara sågs som någon form av kufar. Jag har inget svar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Intressant fråga du tar upp. Och det är ju inte bara Aspberger utan alla möjliga bokstavskombinationer. Jag tror att alla dessa inte alls fick den hjälp som de behövde på vår tid utan blev klassade som busar, jobbiga eller dumma i huvudet. Det var nog väldigt synd om dom, nu för tiden fångas ju sånt upp tidigt och det finns både mediciner och specialundervisning.
Den kille som beskrivs i den filmen har ju en väldigt omfattande problematik. Många med Aspberger har ju mycket mildare symptom som de kan hantera. Läs gärna någon bok av en person som själv beskriver sig t.ex. Gunilla Gerlands En riktig människa.
Å
Och Annapanna, tyvärr finns det mycket övrigt att önska i skolan även idag. Vissa saker är bättre, men kraven på att lyckas i skolan är ju också högre.
Skicka en kommentar