Äntligen blev det dags för årets första dopp. Det skedde i en liten insjö utanför Gustavsberg. Vägen dit gick genom en idyllisk äng med till synes fridfulla hästar. Vi fann en skön plats vid sjön som var helt folktom. Varför kunde man undra? Inom en inte alltför lång tid kom ett möjligt svar: hästarna. En efter en dök de upp. Den första var mest framfusig och på jakt efter mat. Den sökte sig ner i vår frysväska och när vi räddat undan den på en klippa var det D:s saftflaska som var mest lockande. Jag lyckades slita bort den ur hästens mun och vi fick flytta oss och allt som hästarna kunde misstänka var ätbart till platser som de inte kom åt.
Efter denna incident kunde man till slut ta sitt dopp. Jätteskönt i vattnet men lite väl grumligt för min smak. I morgon bär det av till Runmarö - förhoppningsvis är vattnet finare där.
3 kommentarer:
Jag slog dig med tre dagar! Skoj med hästarna, vilka busar!
Jättekul med hästarna!
Ja kul i efterhand men inte alla i mitt sällskap var så förtjusta när de dök upp sådär.
Skicka en kommentar