Så har jag äntligen rest mig från den ytterst sega infektionen. Sen två dagar är jag tillbaks på jobbet och även om jag inte är 100% återställd fysiskt är det en lättnad att kunna lämna sin lägenhet och förflytta sig utan att känna sig som en sliten åttioåring.
Jag vet för övrigt exakt när vändpunkten kom. Söndag morgon kändes allt hopplöst. Inga synliga framsteg - febern bestod och tröttheten var enorm. Men sen kom den där oväntade segern i skidskytte. Plötsligt kändes det som om saker och ting kunde ändras till det bättre. Pessimism byttes till optimism. Och även om jag fortfarande inte kunde gå till jobbet på ett par dar så visste jag att det bara var en tidsfråga. Så vem har sagt att inte sport är viktigt?
PS om pelargon
10 år sedan
3 kommentarer:
Rackarns så segt det måste varit! Skönt att du är på benen igen, bj!
Jag har precis sett Rögle slå Modo med 6-2 i vår nya arena. Foppa var tyvärr inte med, men det var absolut sevärt ändå. Kenny får duga i detta fall.
Det var dags för Rögle att vinna - hoppas de slipper kvalserien även om det ser fortsatt tufft ut.
Skönt å höra att du är på benen igen! Visst är sport bra, både att utöva själv och att titta på!
Skicka en kommentar